Sydafrika 2018

Efter ett år av förberedelser blev det så dag, att resa med Operation Wallacea Research Assistent Expeditions till Sydafrika. Kolla gärna på detta klipp: https://youtu.be/F1R8kbA9F4s

Savannveckan i Balule 16/6-23/6-2018

Erik: Sydafrika, livet i ett nötskal Den 14/6 påbörjade vi vad som skulle vara en nästan 40 timmar lång resa. En resa som skulle tära ordentligt på allas krafter. Väl framme i Struwig ekoreserve, Balule, var det därför föga förvånade att de flesta av oss tog en tidig kväll. 16/6 var första dagen på själva expeditionen.

Vi blev indelade i grupper om ca 8 personer som under den kommande veckan fick prova på allt från fågelräkning till vegetations undersökningar. Dessa olika aktiviteter var mycket intressanta och lärorika, naturligtvis en del mer än andra. Min personliga favorit var det som kallades "tracks and signs", som handlade om just spår och andra tecken på att djur har passerat genom områden. Under detta pass begav vi oss ut i bushen med bilen och stannade vid bland annat vattenhål för att undersöka hur det kan se ut. Detta gjorde det betydligt mer intressant än om vi bara hade tittat på spåren i böcker. Även guiden, också känd som Andrew eller han som springer i bushen (vilket man absolut inte får göra), påverkade upplevelsen till det bättre. Vilket leder mig vidare till guiderna. Helt underbara människor som förutom att ha stenkoll på vad som händer ute i bushen också var otroligt roliga och familjära. Tack till er alla. Elefanter, flodhästar, zebror och giraffer är bara några av de djur vi kom i kontakt med under resans första vecka. Vanligast att se var dock impala antiloperna. Det faktum att de var vanliga, att alla andra djur åt dem och deras McDonalds mönster på bakdelen har gett dem namnet "McDonalds of the Savannah".

Veronica: Vi 3 österängare träffades på Kristianstads järnvägsstation och sedan skjutsade Eriks pappa oss till Kastrup där vi träffade resten av vårt gäng, de 10 från Helsingborg. Via London flög vi så till Johannesburg där vår resa började. Vi började med savannveckan och från flygplatsen åkte vi till Balule, en stor gård med skyddad mark som gränsar till Kreugerparken. När vi åkte dit såg vi att det brann lite varstans i gräset i de större städerna men ingen verkade bry sig.

Vi inkvarterades vid en flod som rann genom parken. Morgon och kväll gick vi på föreläsningar av där de arbetade där berättade om savannen där vi bodde och om de djur och växter som levde där. Däremellan gjorde vi olika besök och undersökningar av habitat och djur, men vi fick inte gå fritt utan färdades mest i bilar och hade med oss guider och vakter. Vi såg massor av antiloper, kudus, giraffer och häftiga fåglar i olika färger. En undersökning vi gjorde gick ut på att inventera fåglar.

Då jag och Elin ska genomföra ett gymnasiearbete om elefanters påverkan på naturen var vi lite extra nyfikna på dessa och vi intervjuade flera forskare om detta. Vi såg elefanter vid många tillfällen och det häftigaste var nog en kväll när vi hade en hel elefantfamilj som vandrade på andra sidan av den flod där vi bodde.

Det fanns också lejon i parken och vår grupp var den enda som lyckades se dessa. Vi hade 5 lejon runt vår bil men tyvärr så dog min kamera just då. Batteriet var slut och efter det var det slutfotograferat för min del.

Vi fick en hel del berättat om noshörningar och om hur de hotades och dödades av tjuvjägare. Vi fick aldrig se några noshörningar men vi fick se färska spår från en vit trubbnoshörning. Tyvärr spåddes den vara helt utrotad från det vilda inom 5 år.

Marinveckan i Sodwana Bay 23/6-30/6-2018

Elin: För oss som gärna ville dyka men inte hade ett dykarcertifikat sedan innan fanns möjligheten att ta detta nere i Sydafrika, och vilken fantastisk upplevelse det var! Två intensiva dagars teoriläsning, prov och övning på dykarskills i den iskalla poolen på "scuba centre" var absolut värt det när vi redan den tredje dagen fick göra vårt allra första övningsdyk i havet. För egen räkning så kändes faktiskt det första dyket med all utrustning i poolen både obehagligt och läskigt och jag trodde först inte att det skulle vara möjligt att jag inom en vecka skulle få skriva på mina PADIpapper....

Men med stöttning och peppande från fantastiska människor runt omkring och framförallt de grymt duktiga, förstående och snälla dykinstruktörerna och divemasters så gick det! Att få vistas under havsytan var absolut något av det häftigaste jag har gjort! Både att få se havsmiljön från ett helt annat perspektiv, att få kommunicera med sina divingbuddies med hjälp av "teckenspråk" och att efteråt få diskutera med varandra vad vi hade fått se. Trots att vi som tog certifikat inte fick göra så många fria dyk och se större havsdjur som valar och sköldpaddor så är jag absolut mer än nöjd med upplevelsen och väldigt glad att jag tog dykarcertifikatet på plats.

Veronica: Maten i Balule bestod av väldigt mycket kött och de verkade inte att vara vana vid vegetarianer som jag. I Sodwana Bay, där vi tillbringade dykveckan var det bättre vegetarisk mat och här fanns också fler människor från olika delar av världen.

Sodwana var inte lika välorganiserat vad gäller föreläsningar och undersökningar. Vi dök morgon och kväll och det kändes som om vi dök ner bland fiskarna i akvariet på Blå Planeten i Köpenhamn. En gång när vi dök i mer strömt vatten hade vi 3 st meterlånga sköldpaddor nära oss. Hoppande delfiner och valar såg vi bara på avstånd. Även om jag tycker mycket om att fotografera var kameror inte riktigt min grej den här veckan. När jag skulle upp i båten efter det allra sista dyket lossade min gopro och föll ner i djupet. Guiden försökte hitta den men misslyckades och här finns endast hoppet till att andra Operation Wallacea-dykare som dyker just här hittar den i sommar. Så med den försvann alla de bilder som jag tog av korallreven här.

Erik: Första veckan var som sagt underbar, men så var även den andra. En hel vecka spenderad på sanddynerna eller i vattnet. För de som inte ville eller på grund av andra anledningar inte hade möjlighet att dyka fanns möjligheter till snorkling. Detta var inte heller fel så det fanns gott om saker att titta på även från ytan. Och dög inte det kunde man alltid fridyka ner en bit. Snorklingsgruppen spenderade också väldigt mycket tid på jakt efter valar och delfiner, vilket resulterade i att båda dessa djur siktades flera gånger, ibland riktigt nära. Det är en häftig känsla att ha ett så stort djur som en val så pass nära dig. Elefanter i all ära, men valarna var betydligt större. Att få uppleva detta är utan tvekan det bästa jag har gjort, och jag tror att alla som åkte är villiga att hålla med mig.

Om du går eller ska börja på NA

Veronica: Ta chansen att åka som volontär med Operation Wallacea! Det kostar ju en del men om man direkt när man börjar 1:an lägger undan pengar varje månad och önskar sig till födelsedagar eller julklappar kanske det kan vara en början. Vi sålde lite kläder innan, men gick aldrig "all in" varken med försäljningar eller vad gäller sökandet av olika fonder. Det jag fick uppleva under dessa veckor hade jag aldrig haft möjlighet att uppleva ifall jag kommit som turist. Vi som var iväg i år hjälper gärna till med goda råd och tips till er som åker till Dominica sommaren 2019!

Erik: Därför rekommenderar jag också alla som får möjligheten tar chansen och tar en tripp med wallacea. Det är något man bara gör en gång i livet, och värt all tid och pengar man investerar i det.